När man hämtar dagens post, är det något alldeles speciellt om man hittar ett brev från någon man inte har haft kontakt med på länge. Innan du ens öppnar brevet är det en påminnelse om att någon tänkte på dig och kanske bara ville skriva en hälsning. Vilken glädje att få ett brev från en gammal vän!
Vilken sorg om brevet förblir oöppnat och obesvarat! Kanske sparar vi det till ett särskilt ögonblick, eller kanske är vi oroliga för vad det kan innehålla. Så lägger vi brevet åt sidan eftersom vi har så mycket annat att göra.
Ett brev som vi alla har fått kommer från den som kände oss först – från Gud själv! Han skickar en hälsning till oss genom en samling texter och brev som finns i en bok vi kallar Bibeln. Där kan vi läsa hans tankar och förstå att han vill ha kontakt med oss. Han väntade inte på att du skulle höra av dig utan tog initiativet till att skriva först.
… därför att han först har älskat oss
Hur vi känner inför innehållet i ett brev beror på vilken relation vi har till författaren. Vi kanske inte känner honom särskilt väl och har ingen aning om vad han vill säga, eller så vet vi vad han skulle säga, men vill inte riktigt höra det, eller så öppnar vi brevet med spänning och förväntan! Men borde det inte spela roll varför han skriver?
… eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad
Han säger själv att han skriver därför att han vill få en relation till oss. Han ser att det är något som vi inte verkar känna till. Dessutom har vi gjort saker i vårt liv som gör att vi inte kan ha gemenskap med varandra. Vi har i handling sagt att vi inte vill, genom att göra saker som är fel. Fel mot honom och mot andra. Detta kallas synd.
Alla har syndat och saknar härligheten från Gud
Men han ville inte låta detta komma mellan oss och honom, så han har gjort allt för att vi ska kunna försonas! Det var därför Gud blev människa och kom till världen – Jesus. Han levererar sin hälsning själv!
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
Jesus död på korset skapar försoning därför att han tog konsekvenserna av allt vi gjorde mot Gud. Rättvisan krävde det. Och vi kunde aldrig ha gemenskap med Gud med allt detta hängande över oss. Han skulle aldrig acceptera det, utan han har gjort allt för att vi i frid och glädje ska kunna vara med honom.
Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.
Allt detta beskrivs i brevet du har fått. Men har du läst det? Det gör en så stor skillnad om du förstår vad han har gjort för dig och ditt liv.
Och gå inte miste om försoningen genom att inte svara!
Hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning?