Lägerelden har nästan helt slocknat. Den glöder lite bara, och det är slut på ved. Kvällens kyla och fuktighet börjar bli märkbara. Men de tre pojkarna har mycket att prata om, och därför försöker de hålla igång de sista glödande kolen. Plötsligt tänder vinden en liten dansande flamma som lyser upp tre överraskat glada ansikten.

Kristenheten under de första århundraden liknade en flammande eld i mörkret av mänsklig religion. Dess ljusa sken trängde undan hedniska seder och spred hopp och fred. Sedan dess har denna eld tappat kraft, därför att den kristna tron har mer och mer trängts undan av kristen tradition.

Var står vi idag? Finns det några glödande kol kvar av den en gång stora brasan? Ja, där sann tro finns kvar i hjärtan! Låt oss därför inte tappa modet, utan tända denna eld genom att medvetet söka kristen gemenskap. Gemensam bön, respekt för Guds Ord, den Heliga Andes ledning, uppryckandets hopp och även vår medkristnas tro kommer att tända på nytt vår kärlek för Kristus.

Där två eller tre är samlade till Herren Jesu namn, har han lovat sin närvaro. Där kan vi mitt i en mörk och kallt värld än idag uppleva ljus och värme.