Innan jag träffar nya elever för första gången, tittar jag gärna igenom listan med alla namn och bilder. Jag försöker lära mig förnamnen, för att redan på första skoldagen kunna hälsa med "Hej Wilma" eller "God morgon Oscar". Genom detta vill jag förmedla att jag bryr mig om dem.

I Johannes 10 märker vi lite av det intresset som den gode Herden har för oss. I vers 3 läser vi att han: "nämner dem med deras namn." Vi tillhör honom därför att han har köpt oss med sitt eget liv. Han försäkrar oss om detta i Jesaja 43:1 "Jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min."

För att verkligen känna någon, måste vi dock veta mer än deras namn. Så är det även med Herren Jesus. Han känner inte bara till vårt namn, utan även våra tankar, längtan, rädslor, glädje och sorg. Med psalmisten Davids ord kan vi be till honom: "Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån" (Psaltaren 139:1,2).

Är det inte en stor tröst för oss att vår gode Herde känner oss alltigenom? Ibland kan vi inte riktigt uttrycka vår önskan och bön i ord. Trots detta förstår han och vet vad det är som berör oss och vad vi menar.