Guds ära och majestät skymfades av synden som vi människor har gjort. Han vredgas över det onda, eftersom han är den heliga och rättvisa Guden. Därför kräver han en motsvarande försoning för att någon människa ska kunna komma i en rätt relation med honom.

Denna nödvändiga försoning skedde på Golgatas kors. I sin oändliga kärlek sände Gud sin Son till jorden och gav honom som försoningsoffer. Guds Son blev människa för att lida och dö på korset. I de tre timmarna av mörker uthärdade han Guds vrede mot synd. Vem kan fatta hur detta var för honom? Med detta lidande i blick hör vi Herren Jesus säga profetiskt: "Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig." (Psaltaren 88:8).

I Frälsarens försoningsverk svarades Guds rättfärdiga och heliga anspråk fullständigt, när det gäller synden. Sedan dess har Gud alltid denna oändligt värdefulla försoningen i sin åsyn. Därför kan han bjuda in alla människor i världen till att komma till honom och låta sig försonas med honom. Har tar emot var och en som inser sin skuld och tror på Återlösaren Jesus Kristus. Hans erbjudande av nåd består än i dag: "Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet" (Uppenbarelseboken 22:17).