Andliga Sånger
125
| 1 |
Förrän ett stoftgrand lades Av denna skapelse, Var Du, o Krist, tillstädes, Din Faders älskade. Då var det Gud oss utsåg I Dig, den förstfödde, I Dig, o Jesus Kristus, Han oss benådade. |
| 2 |
Vi se Dig, Herre Jesus, På jorden vandrande, En helig, ensam främling, Till himlen skådande; För oss Du lidit smärta, Sorg, nöd och fattigdom, På det vi måtte äga Din fröjd, din rikedom. |
| 3 |
Vi se Dig med din krona Av skarpa törnen här, Hur lydig intill döden Ditt kors Du ödmjukt bär; Föraktande all smälek, Dig själv Du offrade, När utom stadens portar De Dig korsfästade. |
| 4 |
Därför till Dig vi utgå, Din smälek bära här; Vi kunna nu ej stanna Kvar uti lägret mer. Lär oss att känna kraften Av din uppståndelse! Lär oss gemenskap hava Uti ditt lidande! |
| 5 |
Vi se Dig, Herre Jesus, Med Fadrens ära krönt; För all din själamöda Han har Dig väl belönt. Den pärla, som Du sökte, Fann och dyrt köpte här, Skall till din ära lysa I evig skönhet där. |
| 6 |
Din rika nåd vi prisa Nu och evinnerlig. I Dig har Gud sin vila, Vi vila ock i Dig. Med våra läppars offer, Ditt namn lovsjungande, Nu till vår Gud vi framgå Med fröjd tillbedjande. |