Andliga Sånger
145
| 1 |
O Gud, skall jag din Son få bliva lik, Frukt av din nåd, så outsägligt rik? All nådens Gud, hur djupt ditt kärlekshav, Du, som din ende Son för oss utgav! |
| 2 |
Du Honom gav, och Han i kärlek tog Vår skuld på sig och tåligt led och dog. Nu tillfredsställd, o Gud, Du fröjdar Dig I Sonen, som för oss uppoffrat sig. |
| 3 |
Din tanke stor, O Gud, från evighet Var den att föra oss till härlighet, Ja, för din Son att hava där en brud, För Honom prydd i härlig, snövit skrud. |
| 4 |
I Lammets brud Du nu, o Fader, ser Den lön Han fick för korsets ångest här; För hennes skull hans själ arbetat har Och fann ej ro, förr'n allt fullbordat var. |
| 5 |
Vi prisa Dig, Vår Herre Jesus Krist! Nåd, idel nåd vi se från först till sist, Medarvingar med Dig i härlighet, Din bild att återge i evighet. |