Andliga Sånger
194
| 1 |
En tillflyktsort är urtidens Gud Och nedåt sträcka sig hans armar. Han har lovat och sagt, Att Han med sin makt Skall bevara sitt återlösta folk. |
| 2 |
Sällt det folk, som jubelklangen förstår, I Guds ansiktes ljus de skola vandra. De gå från kraft till kraft Och från fröjd till fröjd, Tills de stå inför Gud på Sions höjd. |
| 3 |
Deras kraft och prydnad är du, o Gud, I ditt heliga namn de skola fröjdas. Du har hjälpen nedlagt Hos en Hjälte med makt, Och din eviga arm är deras sköld. |