Andliga Sånger
196
| 1 |
Ett vilsegånget får, Jag irrade omkring, Och om den gode Herdens röst Jag visste ingenting. Min egen väg jag gick Långt från min Faders hus, Jag kände ej hans kärlek stor, Ej hemmets frid och ljus. |
| 2 |
Men Herden sökte hult Sitt vilsegångna får, Och Fadren följde trofast, ömt Den vilsegångnes spår. Och se, sitt får Han fann Uppå fördärvets stig, Förbundit mina sår, och ljuvt Vid namn Han kallat mig. |
| 3 |
Den herden Jesus är, Han frälsat har min själ, Han renat mig uti sitt blod Och gjorde allting väl. Han sökte mig så hult, Han sökte, tills Han fann, Och bar mig hem till sig med fröjd; Alltsammans gjorde Han. |
| 4 |
Ett vilsegånget får, Som funnit är igen, Jag känner nu min Herdes röst Och villigt följer den. Förlorad son, som gått Ifrån sin Faders hus, Jag är av Honom funnen nu Och fröjdas i hans ljus. |