Andliga Sånger
209
| 1 |
Herren är min herde, som mig städs' har kär, Faror väl omgiva, men Han själv mig bär. Ömt Han bär de svaga i sin herdefamn, Och ”den gode herden” är hans ljuva namn. |
| 2 |
Herren är min herde; Han med sina sår Nu fullkomligt helar varje sargat får. Han om minsta lammet låter vårda sig. ”Klena hjord”, Han säger, ”frukta icke dig”. |
| 3 |
Herren är min herde; Han sitt liv utgav, Gav det ut för fåren. Nu med käpp och stav Tröstar Han och leder, och om än jag går Genom mörka dalen, är Han när sitt får. |
| 4 |
Herren är min herde, som mig slutligt för Hem till fadershuset och mig saliggör. Hur än ulven ryter, ej han rycka kan Något utav lammen utur herdens famn. |