Andliga Sånger
221
| 1 |
Tack, att Du möter mig, Herre kär, Just där jag är, Du känner vart hjärtas bekymmer. Tack, att Du fyller åt en och var Det kärl han har, Om mer eller mindre det rymmer. |
| 2 |
Tack, att Du ser till de svaga små, Dem föder så, Att stärkta på vägen de ila, Glada i hoppet att snart få se Sin Frälsare Och njuta hans ostörda vila. |
| 3 |
Fast blott så föga jag fattar här Av vad Du är Och allt som din kärlek mig givit, Vet jag, o Herre, att jag är din, Och Du är min; Du själv är det eviga livet. |