Andliga Sånger
228
| 1 |
Ett lydigt barnasinne Ej finns hos var och en Av dem som här bekänna Sig tro på Frälsaren; Ty Jesu ok det ljuva Man måste taga på, Den egna viljan kuva Och finna hjärtero. |
| 2 |
Om lidande och smälek På vägen möta här, Ack, mins det är Guds kärlek, Som så oss lydnad lär, Och djupare blir fröjden Att lyda Herrens bud, Om vi på offerhöjden Fått vittnesbörd av Gud. |
| 3 |
Visst Jeremia klagar, Att han är innestängd Och under sorgens dagar På alla sidor trängd; Men varje prövning bliver En Jakobsstege hög, På vilken själen stiger Till Gud med all sin nöd. |
| 4 |
Hav tröst då, pilgrimsskara, Ty vi påminnas ju, Att vattnet uti Mara Var bittert förr som nu; Men se, vem är det trädet Som sänktes i dess flod? Jo, Jesus Kristus är det, Som för oss led och dog. |
| 5 |
Och märk, Han lydnad lärde Igenom det Han led; Gud satte därpå värde, Han ”frälsningsfursten” blev. Vid tanken på hans kärlek, Som lidit har och dött, Blir motgång, sorg och smälek, Vårt Maravatten, sött. |