Andliga Sånger
277
| 1 |
O Gud, ”Densamme”, oföränderlig, Du som bjöd floden komma, lyda Dig, Vår tillflykt och vår styrka själv Du är Och genom alla stormar hem oss bär. |
| 2 |
Om vägen för oss blir en tåredal, En plats av sorger, lidanden och kval, Det är vår fröjd, att väntan ej blir lång, Tills allt förvandlas, sorgen byts i sång. |
| 3 |
Vi tacka Dig, fast djup är sorgen här, Ty just i sorgen Du oss kommer när. Du på ditt ljuva sätt ditt folk berör, Från nattens gråt till dagens fröjd dem för. |
| 4 |
O vilken Gud! Om än vår sång till Dig Kan synas alltför hög här på vår stig, Likväl vår lovsång vi till Dig frambär, Din Ande styrker oss att sjunga här! |