Andliga Sånger
298
| 1 |
”Se människan!” - O dyre Herre, De orden djupt vårt hjärta rört. Vi se Dig på din stig av smärta, Som bort till korsets ve Dig fört. |
| 2 |
Konungslig trots en törnekrona, Men ringa inför våldets makt, Du gick för andras skuld att sona Och tåligt bar allt hån, förakt. |
| 3 |
Förrådd, förneckad, övergiven Du ensam mötte fienden, Ur mänskors krets med hat fördriven, Fast Du var deras bäste Vän. |
| 4 |
I helig, trofast kärlek tömde Du djupet utav korsets ve, Din egen djupa nöd Du gömde Men bad för överträdarne. |
| 5 |
O Herre, Dig vi evigt prisa, Du själv skall fylla allas sinn', Ty ingen kan en kärlek visa, Så skön, så stor, så rik som din. |