Andliga Sånger
302
| 1 |
Vill du ej lyssna till kärlekens vädjan, Sluta att leva dig själv till behag, Långt från den Gud, som har sett, hur du vandrat Främmande för Honom dag efter dag? |
| 2 |
Känner du ej, huru länge du irrat Och hur du städse hans godhet försmått? Dock, ännu ljuder det ljuvliga budskap, Som mången gång re'n ditt öra har nått. |
| 3 |
O, hur Han längtar att dig få befria, Avlyfta syndernas börda så tung! Han i sin ömhet vill dig nu omsluta Uti en kärlek, som evigt är ung. |
| 4 |
Ej förebråelse, ej någon vrede Möter dig, ty Han tog domen på sig! All Guds rättfärdighets heliga fordran Uppfyllde Han här på korset för dig. |
| 5 |
Och när din resa här nere är slutad, Skall du hos Kristus där ovan stå fram Såsom att evigt bevis på hans seger, Segern hans kärlek en gång för oss vann. |