Andliga Sånger
316
| 1 |
Den nåd, o Herre, som Dig förde ned Till korsets djup, där Du för fåren led, Har rört vårt hjärta och nu längta vi, Att själv vår skatt , vårt allt Du måtte bli. |
| 2 |
Din härlighet vid Faderns högra hand Klart strålar i hans kärleks sälla land. I sonskap där vår dyra plats vi se, Antagna uti Dig, den Älskade. |
| 3 |
Din skönhet, Herre all din dyrbarhet, Förmer än högsta fröjd som jorden vet, Oss drar till Dig. Din kärlek är vår fröjd, Du själv vår medelpunkt i himlens höjd. |
| 4 |
Din fullhet av Guds ljus och kärlek sann Ej mänskligt sinn, ej tanke fatta kan, Men härlighetens vida värld skall snart Din fullhet, Herre, uppenbara klart. |
| 5 |
Då, allt uppfyllt, av Dig, välsignat är, Guds djupa kärlek evigt vilar där I det åt vilket Du din prägel ger, Din storhet, Herre, universum ser. |