Andliga Sånger
32
| 1 |
Fast ännu av världen förkastad Du är, Föraktat Ditt blod, Vi glädjas i hoppet, att dagen är när, Vår Frälsare god, Då himlarne skola förtälja Din ära Och jublande skaror ditt lov få hembära Ur hjärtan, som fyllts av din kärlek så stor. |
| 2 |
Och fastän härnere i öknen vi gå, Bland töcken och grus, Med Dig dock på livets område vi stå I renhet och ljus. Med oss vill Du dela den glädje Du vunnit; Ty evigt Du älskar den skatt, som Du funnit I åkern och dolt, medan borta Du är. |
| 3 |
Och snart för Dig själv skall Du framställa skön Din dyrköpta brud, Den kostbara pärla, din möda till lön, Dig givits av Gud; Av lov och tillbedjan då rymderna fyllas, När Kristus vårt liv såsom konung skall hyllas Och allting av Gud. Honom underlagt är. |