Andliga Sånger
74
| 1 |
O Herre, hur omätlig Din kärlek till oss är; Hur stor den nåd och ynnest Du städse oss beskär. |
| 2 |
Dock, Herre, vilken svaghet Är uppenbar för Dig I oss, som Du har kallat Att vandra på din stig. |
| 3 |
Din kärlek likväl bliver, Hur än vi handlat ha Och Dig vi alltid finna Densamme, som Du var. |
| 4 |
O, att med Dig, vår Herre, Vi ständigt vandrade, Då skulle för oss alltid Din härlighet sig te. |
| 5 |
Långt mera av din fullhet Vi skulle då förstå, Dig av allt hjärta dyrka Och dina vägar gå. |
| 6 |
Hur ljuvt dock då vi finna, När moln som skymde Dig Ha flytt, Du är densamme Och aldrig ändrar Dig. |
| 7 |
Din kärlek kan förvisso Bevara oss från fall, Tills inför Gud ostraffligt Ditt folk Du ställa skall. |