Undret att Herren Jesus gick på vattnet upplevdes bara av lärjungarna som följde honom.

Han hade befallt dem att fara över Gennesaretsjön med roddbåten. Han själv blev kvar på berget för att be. Under deras färd råkade de ut för ett oväder. För dem verkade det som Herren inte brydde sig om deras svåra situation. Men under sista nattväkten - mellan tre och sex på morgonen - hörde de plötsligt hans röst: "Det är jag. Var inte förskräckta!" Han hade kommit till dem för att trösta dem på ett underbart sätt.

Om någon hälsar på telefonen "det är jag" måste jag känna personen för att kunna veta vem jag talar med. Hur väl kände lärjungarna Herren? "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus?" (Johannesevangeliet 14:9), frågade han senare en av dem. Hur väl känner vi Guds Son, som så många gånger framställde sig själv som "Jag är" i Johannesevangeliet?

Genom detta under skulle lärjungarna komma närmare honom. Herren Jesus har samma avsikt med oss: Han vill att vi lär känna honom bättre i livets alla skeenden - hur han är med oss och leder oss genom alla svårigheter mot målet. Vi måste kunna känna igen honom som en gång sade: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Johannesevangeliet 14:6).