När Gud skänker våra medkristna en särskild glädje vill han att vi glädjer oss med dem. Det är inte alltid så lätt, särskilt när vi själva inte har unnats samma glädje. Jag kanske inte har råd med en egen bostad, men Herren skänker mina syskon ett eget hem. Eller så är jag barnlös och upplever hur ett par som är nära vänner får flera barn. Hur är det möjligt att uppriktigt delta i andras glädje i sådana situationer?

I vår egen kraft förmår vi inte att förhålla oss så. Men med den Heliga Andes kraft kan vi avvisa avundsjuka tankar och visa äkta glädje. Därtill skänker Herren nåd.

Våra trossyskon får även lida svåra situationer där de behöver att vi gråter med dem och bär med dem deras lidande. Visar vi medkänsla när någon har förlorat en anhörig, eller sörjer över ett barn som går på villovägar, eller lider av en svår sjukdom? Samtidigt måste vi vara medvetna om att vi inte riktigt kan känna med en nöd som vi inte själv har upplevt.

Äkta deltagande och djup medkänsla lär vi oss av Herren Jesus. När han såg hur Maria grät över sin döda broder, grät han själv. I hans hjärta kände han deras smärta i djupet. Han grät med de gråtande.