Andliga Sånger
113
| 1 |
Det var den natt av högsta ve, Då mörkret kring Dig slöt sig, Då Du för våra synder led Och vattnens djup omflöt Dig, Du böd oss, o vår Frälsare, Att fira din åminnelse. |
| 2 |
Hur full, hur bitter var den kalk, Som Du för oss då tömde; Hur stor den kärlek, som oss fann, Då vi för Gud oss gömde. Nu få vi tacksamt minnas Dig, Och hjärtat fritt kan fröjda sig. |
| 3 |
Hur dyrbar är ej tanken din, Hur underbar din vilja, Att oss, som voro fiender, Du vill åt Dig avskilja Att lova och tillbedja Dig Och vandra på din viljas stig. |
| 4 |
Benådade vi äro nu I Dig, som upphöjd blivit. Din snara ankomst vänta vi, Det löftet har Du givit; Till dess vår önskan innerlig Är städs' att ihågkomma Dig. |