Andliga Sånger
218
| 1 |
Upp min själ, din Gud att lova För hans stora nåd, För hans Son, hans dyra gåva, För hans tröst och råd! |
| 2 |
Kristus har min synd avplanat, Skänkt mig frid och ljus; Genom korsets död Han banat Väg till Fadrens hus. |
| 3 |
Ren och fri jag nu är vorden, Barnaskap jag fått; Salig redan här på jorden – Vilken härlig lott! |
| 4 |
Ingenting kan mig fördöma, Fri från skuld jag är. Gud kan aldrig mig bortglömma, Jag är Honom kär. |
| 5 |
Om i moln Han syns sig dölja, Är Han dock mig när; Om än prövningar mig följa, Det blott kärlek är. |
| 6 |
Gläd dig därför, o mitt hjärta, Uppstäm fröjdeljud! Gläd dig under all din smärta, Gläd dig i din Gud! |