Andliga Sånger
243
| 1 |
Än finns det rum! Se öppen är ännu Guds fadersfamn, o själ, vi dröjer du? Snabbt ilar tiden, nådens dag tar slut; Besinna dig, ty nu går ropet ut: Än finns det rum! |
| 2 |
All himlens sällhet bjuds dig nu – gå in! O, skynda, ty blott denna dag är din, Din frälsningsdag, då Herren ger dig tid Att söka det, som tillhör evig frid. Än finns det rum! |
| 3 |
Allt är fullkomnat; vägen öppen är Till nådastolen – lägg din börda där! Där finnes frid för skuldbelastad själ, En evig frälsning för var syndaträl. Än finns det rum! |
| 4 |
Snart nådens dörr stängs till, och om du då Står utanför – ej rum finns mer att få. Och Han, som här så milt dig bjuder: kom, Skall då dig visa bort till evig dom; Men nu finns rum. |