Andliga Sånger
291
| 1 |
Det finns ro i den kärlek öm, Som har vandrat vår ökenstig, Som oss givit en plats i sitt eget hem Och som tager vår sorg på sig. |
| 2 |
Uti prövningen svår finns ro, Ty den visar hans kärleks hand. Huru ljuvt, att vi få i hans kärlek bo, När vi gå genom sorgens land! |
| 3 |
Det finns ro i det ljuva ok, Då vi prövat hans vilja god, När vi lärt av hans ord och den stig Han tog, Vad som är Jesu tålamod. |
| 4 |
Och den stig Han har gått förut Är den väg, som vi vandra få. Den oss för till det hem, där all sorg tar slut, Där vårt saliga mål vi nå. |