Andliga Sånger
292
| 1 |
Denna värld är en ödemark vid, Utan vinning är allt vad den har. Vi ha intet att mista däri, Ej en tanke att där bliva kvar. |
| 2 |
Herren själv har gått vägen förut; Nu hos oss ingen fruktan mer bor, Ty vår stig har Han klart stakat ut; Den är trygg som hans kärlek är stor. |
| 3 |
Här i öknen finns endast en väg, Där hans dyrbara fotspår nu är, Och vi följa med ivriga steg Till den plats, där sin krona Han bär. |
| 4 |
Ty den stig, som vår Frälsare gått, Leder upp till hans Fader och Gud. Där på tronen sin plats Han har fått, Och hans kraft blir på vägen vårt stöd. |
| 5 |
Och hos Honom vår vila skall bli Vid hans sida i härlighet, där All hans kärlek oss fyller med frid Och med fröjd, som hans närhet beskär. |
| 6 |
I hans kärlek vi funnit en skatt, Som har gjort oss till pilgrimer här. Men därovan, dock kända, vi snart Skola se Honom såsom Han är. |
| 7 |
Dig vi vänta, vår Frälsare kär, Tills Du hämtar i skyarna dem Som ditt öga har ledsagat här Till Dig själv i ditt himmelska hem. |
| 8 |
Och till dess skall den stig Du har gått Oss ny fröjd och hugsvalelse ge, Ty din käpp och din stav vi ha fått, Tills med Dig vi din härlighet se. |