Andliga Sånger
293
| 1 |
Du mänska, som vandrar i världen Och söker i synden din fröjd, Du kan dock i nöjenas vimmel Ej känna dig lycklig och nöjd. |
|
Kör: Aldrig, aldrig världen kan göra dig nöjd, Endast, endast Herren kan giva dig fröjd. |
|
| 2 |
Du druckit dig mätt av de brunnar, Som världen åt ungdomen har, Men funnit, att ånger och blygsel I botten av bägaren var. |
| 3 |
Du funnit i ensamma stunder, Gud talat så mäktigt till dig Och sagt med bevekande stämma: O mänska, giv hjärtat till mig! |
| 4 |
Säg, känner du nu ej en maning Att vända tillbaka till Gud Och bliva en levande kristen Och hava din fröjd i hans bud? |
| 5 |
Vi tvekar du ännu att söka Din glädje hos Frälsaren kär? Han ensam kan giva den sällhet, Som evigt förblivande är. |